Jag hoppas inte att den nationella cellprovsveckan som pågår nu har gått dig förbi. Över landet uppmärksammas hur de gynekologiska cellproverna drastiskt minskar risken för livmoderhalscancer. Till hösten fyller dessutom gynhälsokontrollens screening i Sverige 50 år.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Mycket vatten har runnit under broarna sedan 60-talet och med det vill jag ha sagt att kunskaperna har utvecklats väldigt mycket kring hur och varför cellförändringar som på sikt kan leda till livmoderhalscancer behandlas. Bara på de 14 år jag har varit anställd inom kvinnosjukvården här i länet har screening och behandling förbättrats positivt. Nyligen har jag fått förmånen att ingå som dysplasisjuksköterska tillsammans med två specialistläkare i ett team som jobbar länsgemensamt med livmoderhalscancerprevention (dysplasi är patofysiologiska förändringar i vävnader).
I Västernorrland kallas mellan 10 000 och 14 000 kvinnor i åldrarna 23–60 år, med nya vårdprogrammet som är i antågande kommer den övre åldern höjas. Det uteblir kvinnor från dessa kontroller. En del glömmer bort, andra struntar i att kolla sig, vissa kan inte gå från sina arbeten, några tycker det är så jobbigt att ligga i gynstol under de cirka fem minuter provtagningen tar att de avstår att komma på sina sammanlagt tolv kallelser till gynhälsokontrollen.
I världen dör 250 000 kvinnor varje år till följd av livmoderhalscancer. 85 procent av dessa människor i utvecklingsländer, majoriteten är yngre än mig.
Av de 450 som drabbas av utvecklad livmoderhalscancer i Sverige årligen så dör 150. Majoriteten har uteblivit från sina cellprovskontroller. Det är en svår sjukdom att behandla och smärtsam att genomlida. I relation så fångas 8 000 kvinnor upp med någon form av cellförändring som kvinnosjukvården i Sverige ser till inte fortsätter utveckla sig till cancer.
Inom gynekologin vet vi numera att det krävs närvaro av Humant Papillonvirus (HPV) för att en cellförändring ska kunna utvecklas till cancer. Och mot det finns vaccin. Vaccinet biter på cirka 70 procent av de olika HPV-virusen som vi känner till. Sedan några år ingår det i allmänna vaccinationsprogrammet – men bara för flickor.
Hur får man HPV då? Det finns många som felaktigt tror att cellförändringar handlar om ärftlighet. HPV sprids mellan sexuellt aktiva människor. Och därför, för att hindra fortsatt spridning av HPV, så är det absolut dags att få ett riksdagsbeslut på att vi, liksom föregångarna Australien, Kanada och senast i raden Norge, ser till att även pojkarna ingår i vaccinationsprogrammet!
Folkhälsomyndigheten i Sverige utreder för närvarande om HPV-vaccinering även ska inkludera pojkar, ett förslag för regeringen att ta ställning till tros vara färdigt till oktober. Jag hoppas verkligen att det är ett förslag i rätt riktning. Det vore ju toppen att få igenom det lagom till höstens 50-årsjubileum.
Det diskuteras hejvilt och bildas egna sanningar i olika debattforum när man går in och googlar på cellförändring. Dessutom blandas ofta olika sorters gynekologisk cancer ihop. För adekvat information rekommenderar jag:
https://www.1177.se/Vasternorrland/Fakta-och-rad/Undersokningar/Gynekologisk-cellprovtagning/
och http://www.cancercentrum.se/norr/cancerdiagnoser/gynekologi/
