BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det är en enorm satsning. Projekt E4 Sundsvall, inklusive den vackra bron över Sundsvallsfjärden, kostade hälften så mycket.

I fabriken i Östrand kommer man efter investeringen att producera
900 000 ton blekt sulfatmassa per år, mot 430 000 ton i dag.  

Projektet kallas Helios efter den grekiska guden vars namn betyder solen.

– Vi vill bli en strålande massafabrik, den mest lönsamma i Europa och med en stark miljöprofil, säger projektets ledare Ingela Ekebro till ST.

Lycka till, då.

Men satsningen i Timrå är blygsam om man jämför med en annan investering, planerna på att bygga höghastighetsjärnväg från Stockholm till Malmö och Göteborg. Det rör sig om en ungefär 30 gånger så stor investering. Eller om man så vill: man skulle kunna bygga 30 Östrandsanläggningar för den summa som har nämnts då det gäller järnvägsinvesteringar. Nu sägs att projektet kommer att kosta 230 miljarder men den här typen av megasatsningar har ju en tendens att spräcka ramarna.

Både Konjunkturinstitutet och Statskontoret har ifrågasatt om järnvägsprojektet är samhällsekonomiskt lönsamt. Finanspolitiska rådet, som granskar regeringens finanspolitik, har dessutom hävdat att höghastighetståg är olönsamma. 

Förre statsministern Göran Persson (S) menar att det är bättre att satsa pengarna på att bygga bostäder än att dra en ny järnväg genom Småland. Och det finns åtskilliga andra kritiker.

Risken är att höghastighetsprojektet i söder slukar alla järnvägsresurser, exempelvis i Norrland. Att satsa på Mittlinjen (exempelvis rusta upp stationshuset i Fränsta) är ju inte alls lika glamouröst som att investera i ny avancerad teknik.

Jag är varm anhängare av tåg och har rest på järnväg i 13 länder. Efter denna kärleksförklaring: risken är att de sydsvenska snabbtågen kommer att försämra chanserna för tågtrafiken i norra Sverige. Man kan alltså vara tågentusiast men ha tvivel på höghastighetsplanerna.

Däremot är jag oreserverat positiv till regeringens beslut i förra veckan att satsa på statlig kontroll av järnvägsunderhållet. Nu skapas förutsättningar att vi får en bättre och pålitligare järnvägstrafik i Sverige. Samtidigt är järnvägen ett exempel på att privatisering inte är det raka spåret till ökad effektivitet och högre kvalitet, en tes som de borgerliga partierna envetet driver. Och det ska klart sägas: ibland har socialdemokrater varit alltför villiga att avveckla offentlig verksamhet och öppna grindarna för privata entreprenörer.

Att ha ett väl fungerande nationellt järnvägsnät är av stor betydelse, både för enskilda, institutioner och företag. I en del europeiska länder har även borgerliga regeringar mycket starkt slagit vakt om offentligt ägda järnvägsföretag. Alla verksamheter lämpar sig inte för att bli ett objekt på en marknad där vinstintresset styr.

Prio Ett måste vara att se till att den järnväg vi har i dag fungerar på ett bättre sätt.