– Jag tog en bild med min kamera på utsikten från ett fönster hos en god vän i Armsjön. När han fick bilden sade han att jag borde måla den i stället. Och det gjorde jag.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Hon fastnade för måleriet och framför allt att få jobba med oljefärg. Realismen är hennes kännetecken och detaljnoggrannheten i hennes bilder är imponerande. Lena Fredriksson avslöjar att en av hennes talanger är förmågan att blanda till just exakt rätt färgnyanser.
– Jag målar bäst på morgnarna. Det är då jag är som mest produktiv. Jag stiger upp fem, halv sex, tar en kopp kaffe, sätter på mig målarkläderna och sätter igång. När jag sitter och målar blir jag oftast totalt fokuserad. Det känns som om det är bra för mig.
Tillbaks i Sundsvall
Sin första utställning hade hon i Sundsvall 2003. Efter det har hon haft utställningar nästan årligen, men visats främst i Uppsala och Stockholm. Förutom ett inhopp på konstrundan 2011 har Sundsvallspubliken inte haft möjlighet att se hennes tavlor sedan 2005.
Häromåret fick hon i uppdrag av LKAB att dokumentera några av de byggnader som skulle rivas i Malmberget på grund av gruvans expansion. Nu har hon på eget initiativ gjort samma sak i Petersvik.
Utställningen som nu visas på galleri Granen har fokus på de rivningsdömda sommarvillorna från förra sekelskiftet.
– Jag vill ge liv åt de unika miljöerna i Petersvik och det är tragiskt att de försvinner. Det är märkligt hur det har gått till när detta har beslutats. Jag kan inte skriva och har inte talets gåva, så jag målar i stället. Jag tänker inte på min konst som politiskt, och jag bryr mig inte hur folk reagerar på den. Det här är mitt sätt att bevara de fina miljöerna.
Målningarna visar de klassiska sommarvillorna, som ska rivas för att ge plats åt en containerterminal. Byggnader som Tornvillan, Hållnäs, Skogshyddan och Kaptensudden visas i sin glans dagar med sommarsol som flödar. Ändå ger de ett ödsligt uttryck utan mänsklig närvaro – som en föraning om kommande förfall och rivning.
Arbetsprocessen inleds alltid med att Lena gör noggranna dokumentationer av de miljöer hon vill måla.
– Jag vandrar omkring i området och fotograferar flitigt. I Petersvik har jag också tagit del av rättegångsprotokoll och gamla bilder från området. Jag funderade även på att även visa husens förfall och grävskopornas rivningar men i slutändan fungerade det bäst att visa upp husen som de en gång var.
En utstickare bland tavlorna
Hon målar ofta stadsmiljöer, stenstan och GA-kyrkan finns med i några av bilderna, och säger själv att hennes fascination för stadsmiljöer och byggnader kan hänga ihop med att hon själv är uppväxt i en liten by utanför Gällivare.
Men på senare tid har hon även målat annat. En av tavlorna sticker ut på utställningen. Ett porträtt.
– Det är mitt barnbarn, det är ovanligt för mig men kanske blir det fler. Jag tittar en hel del på andra duktiga porträttmålare, säger hon.
Inspirationskällorna är många, som van Gogh och Dali. Den amerikanska konstnären Edward Hopper som också målade i en realistisk stil är en annan favorit.
Ateljén har hon hemma i köket.
– Det är mycket jobb med varje tavla och jag är väldigt noga med detaljerna. Jag jobbar i olja med lager på lager. Eftersom färgen torkar så långsamt så har jag ofta fem tavlor i olika stadier på gång samtidigt.
