Krönika. Ida Oscarsson.

2018-01-02 06:00

USA håller apartheid om ryggen

Soldaterna skrattar för de vet att kvinnan är lika maktlös som alla som står i kön.

Soldaten ler hånfullt innan hon tittar bort mot en kollega i samma bås. Hon bläddrar med lite papper på måfå, säger något till en annan soldat som börjar skratta.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Den äldre kvinnan utanför luckan räcker fram sitt pass till ingen alls. Soldaten som slängde en blick på hennes pass först struntar i henne likväl som kön som ringlar lång bakom oss. Den äldre kvinnan har rynkor i ansiktet, en sjal över håret och en lång kjol. Hon möter min blick och vi skakar på huvudet åt spektaklet i soldaternas bås. Nu ska de tydligen byta skift och ställa in en ny stol i det redan trånga utrymmet. De skrattar för de vet att kvinnan är lika maktlös över deras beteende som alla som står i kön.

Några dagar tidigare har vi precis landat i Tel Aviv. Jag glider förbi kontrollerna som vatten över en sten. Min kurskamrat med ursprung från Sudan blir fast på flygplatsen i flera timmar och förhörd. ”De visste allt om mig.” sa han skakad när han till slut kom därifrån.

En vecka senare ringde de hans telefon för att försäkra sig om att han var där han sa att han skulle vara och gjorde vad han sagt att han skulle göra. Israel har en av världens bästa underrättelsetjänster, mycket tack vare den nära kontakten med USA.

”Jag är född och uppvuxen i en bosättning.” säger en ung kvinna som praktiserar på en organisation som jobbar för jämställdhet och kvinnors rättigheter i den israeliska sidan av Jerusalem. Hon ser lite obekväm ut när hon konstaterar det. Hon har bott där hela sitt liv. Vem säger att det inte känns som hennes hem lika mycket som den palestinska kvinnan som kanske tvingades därifrån?

Konflikten mellan ockupationsmakten Israel och det ockuperade Palestina är infekterad och komplicerad. Delvis för den pågått så länge att människor föds i bosättningar och anser att det är deras hem. Känslomässigt sätt är det förståeligt. Men moraliskt sätt kan det betraktas som fel.

Situationen borde däremot vara enkel för det är tydligt för vem som helst som vågar öppna ögonen vem som är den som förtrycker och vem det är som blir förtryckt.

Israel har alla maktmedel i världen att fortsätta minska palestiniers livsutrymme. I tävlingen om vilken sida som har flest stupade så leder palestinier med hästlängder. Raketerna från Gaza når sällan längre än till ett närliggande fält. Dessutom har Israel väl utbyggda varningssystem för när de kommer. Om invånarna i Gaza har samma chans att undkomma när Israel öppnar eld mot dem? Knappast.

Ett barn i Palestina kan bli arresterad för stenkastning. Bevisen? Barnet har smutsiga händer. Israel utför ett systematiskt förtryck som utan tvekan kan liknas med apartheid. Och det stödjer USA utan att blinka. Att judar vill ha en fristad är förståeligt, men det borde inte rättfärdiga förtrycket av en annan folkgrupp.      

Ida Oscarsson
Ida Oscarsson 

Hästtokig naturnörd bosatt i Härnta som studerar vid Mittuniversitetet. Diggar vego, kulturöverskridande möten och barfotaskor.