BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Anders Fisk, ordförande i Klampenborgföreningen, kom hit första gången för 30 år sedan och blev omedelbart fascinerad av platsen.

– Historien med sågverksindustrin och människorna som bodde här, i kombination med öns unika fauna gör det till ett fantastiskt utflyktsmål, säger han.

Då var ön nedgången och fungerade som en spontan soptipp och skrotupplag där folk dumpade skräp. Föreningen bildades för att driva frågan om att göra ett naturreservat av Klampenborg, vilket blev verklighet 1993. Sedan dess har föreningen arbetat för att göra både historien och faunan tillgänglig för allmänheten.

Fyrahundra boende

För den som vandrar på ön i dag är det svårt att föreställa sig att det en gång bodde omkring 400 personer här. Husen är borta, naturen har tagit över.

Tvärs över vattnet ser man Svartvik, en annan av sågverkstidens industrier, som är raka motsatsen till Klampenborg där många av byggnaderna är bevarade.

Industrin gav nya möjligheter

Författaren och ETC-krönikören Vibeke Olsson är en av dem som har intresserat sig för livet för sågverksarbetarna. Hon påpekar att livet präglades av hårt slit och långa arbetsdagar, men sågverkssamhällena stod också för något nytt.

– Alternativet för många som kom hit var en fattig backstuga med trampat jordgolv eller att jobba som dräng eller piga hos någon bonde eller släkting, ofta med usla villkor. Sågverken och industrin stod för något nytt då de erbjöd ett alternativ som inte hade funnits förut. En möjlighet att säga nej till storbonden och forma sitt eget liv.

Under sommaren gör ETC Sundsvall nedslag på platser runt om i Medelpad. Har du någon idé om ställen eller människor vi borde besöka? Tipsa oss på sundsvall@etc.se

Nästa vecka besöker vi Birsta.