BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– När lagen tillåter det som är moraliskt fel då känner jag att det är ens skyldighet att överträda lagen, säger hon.

Det var när skogen började avverkas på platsen under våren 2015 som en grupp aktivister satte upp ett motståndsläger på udden.

Icke-våld

My Leffler har med sin kamera dokumenterat aktioner och det dagliga livet i motståndslägret.

– Två stugägare upplät sina stugor till oss och motståndet var både välorganiserat och framgångsrikt, berättar hon, och är noga med att påpeka att hela motståndet har präglats av icke-våld, mot både maskiner och människor.

– Vår strategi var att genom ständiga blockader försvåra och förhindra förstörelsen. Att klättra upp på maskiner, kedja fast sig vid dem eller lägga sig framför. Ingen förstörelse och inga hot.

I september, efter fem månader på platsen, utrymdes lägret av polis. My berättar om hur aktivisterna möttes av en total övermakt i form av kravallutrustad polis, hundar, brandbilar, helikopter och kustbevakning.

– Under sommaren hade vi varit ett 50-tal på plats i lägret, men då många studenter återvänt till sina universitet under hösten fanns bara en handfull personer på plats.

Ett nytt läger

Fyra greps. En aktivist lyckades hålla sig kvar genom att klättra upp i en trädkoja 15 meter ovan marken.

– Honom försökte de svälta ut. Några aktivister hungerstrejkade då solidariskt utanför kärnkraftsbolagets kontor i Pyhäjoki, något som fick flera efterföljare genom liknande aktioner i bland annat Italien, Helsingfors, Prag och Warszawa.

Ett år efter det första lägret hade uppförts hölls en aktionsvecka i Pyhäjoki under namnet ”Reclaim the Cape”. Ett nytt läger byggdes upp utanför byggplatsen.

– Människor strömmade till från hela Finland, men även från Sverige och många andra länder. Vi höll seminarier, workshoppar och hade goda diskussioner.

Aktivisterna försökte också marschera mot udden med tanke att ta sig in på det inhängnade byggområdet. Det stoppades av kravallpolis beväpnade med gummikulor och pepparspray.

Närmare 40 greps, däribland My Leffler, som fick sitta 24 timmar i en finsk poliscell.

– Det finns filmbilder som visar att vi inte gjorde något aktivt motstånd. Det finns däremot många vittnen och bilder som visar polisens brutalitet.

Övervåld från polisen

Hon berättar att hon själv sett otaliga exempel på övervåld från både vakter och polisens sida. Aktivister som släpats blödande i gruset, som fått strypmärken, blivit misshandlade.

– Även vårt andra läger revs av polisen som fullständigt demolerade stället. Detta trots att vi hade tillstånd av markägaren. Det här är en ren styrkedemonstration som visar på maktens arrogans men också på rädslan för insyn och en demokratisk diskussion.

Hon har en hel pärm med dokumentation; skrivelser, tidningsartiklar, förhörsprotokoll. I det rättsliga efterspelet har My Leffler åtalats för fyra olika brott, bland annat hindrande av tjänsteman och motstånd mot polis, och fick kallelse till rättegång i Uleåborg tidigare i november.

– Jag hade bett att få förundersökningsprotokollen översatta, men hade bara fått två av dem på svenska, så jag vet inte allt som jag är anklagad för.

Själva rättegången beskriver hon som rent Kafta-artad.

– Tolken fanns på telefon och översatte via en usel högtalare som knappt hördes. Det slutade med att två av åskådarna fick översätta, först från finska till engelska och sedan på knagglig svenska till mig. Det var en cirkus utan någon som helst rättsäkerhet.

Munkavel på demokratin

Förhandlingen slutade med att rättegången sköts upp till januari, vilket betyder att My Leffler än en gång måste åka till Finland för att på plats vara med.

– Det kostar både tid och pengar. Någonstans tror jag att den finska domstolen helst ser att jag inte infinner mig. De vill att tystnad ska råda. Men det här handlar inte primärt om att jag riskerar dagsböter utan att de håller på att sätta munkavel på demokratin. Jag vill ta möjligheten att föra fram min talan och kommer att erkänna handlingen men bestrida brott.

Eget informationscenter

Samtidigt fortsätter kampen mot kärnkraftsbygget. Den tyska organisationen The Grassroots Foundation har donerat medel för inköp av ett hus i Pyhäjoki, ett hus som ska bli en bas för aktivisterna.

– Där får vi ett eget informationscenter med plats för både tvärvetenskapligt och tvärkonstnärligt innehåll.

Redan är det klart med två forskningsprojekt och konstnärer, journalister, studenter och från hela Europa väntas till den lilla finska orten.

My Leffler berättar också om den smutskastning och desinformation som har präglat tillvaron för aktivisterna i Pyhäjoki.

– Av polis och media har vi framställts som smutsiga och farliga vandaler. Vi har blivit terroriststämplade vilket gjort att delar av lokalbefolkningen har vänt sig emot oss. Många är också rädda för att öppet visa sitt stöd.

Fortfarande har inte det slutgiltiga beslutet om kärnkraftverket tagits av den finska regeringen, så än finns tid att påverka, menar My Leffler.

– Ibland känner man sig som don Quijote som slåss mot väderkvarnar, men samtidigt är jag imponerad över hur strukturerat motståndet är. Det handlar inte bara om direkt aktivism på plats utan också om grävande efter information, djupa analyser och bra diskussioner.

Nukleär spjutspets

Hon poängterar också att bygget inte bara är ett miljöhot utan också måste ses som ett geopolitiskt projekt.

– Projektet handlar inte bara om energi utan är också en del i maktkampen mellan Nato, framför allt USA, och Ryssland där Pyhäjoki kan bli en nukleär spjutspets för ryssarna.