Kollektivtrafiken i Härnösand kostar kommunen cirka 27 miljoner kronor om året. Nu har ytterligare 3,4 miljoner reserverats för avgiftsfri kollektivtrafik i 2017 års budget. Pengar som ska tas från de 40 välfärdsmiljoner som regeringen nyligen har beslutat att tilldela Härnösands kommun, en summa som är baserad på hur många asylsökande man tar emot i kommunen. Enligt kommunalrådet Fred Nilsson (S) är det upp till kommunen hur de extra pengarna ska användas.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Alla Härnösands invånare skulle vinna på det här, men självfallet skulle det vara en extra stor grej för våra asylsökande om detta blev av. Har man bara 26 kronor om dagen att leva på går det inte att lägga 25 av dem på en bussbiljett. Avgiftsfri kollektivtrafik skulle öka deras frihet och välmående, säger han.
Mer människor på landsbygden
Sara Nylund (S), ordförande i samhällsnämnden, lyfter även hon det sociala perspektivet.
– Om människor kan resa gratis blir det också möjligt för invånare som inte har bil att bosätta sig längre ut på landsbygden, något som vi eftersträvar. Och det finns mycket spännande forskning som visar hur ett sådant här projekt kan skapa styrka i en vardag där ekonomin är ett problem, jag tycker det skulle vara väldigt kul att följa en sådan utveckling hos oss.
Det har dock tagit längre tid än väntat att införa nolltaxan. När debatten om att göra kollektivtrafiken avgiftsfri pågick som bäst under våren 2016 trodde kommunledningen att ett genomförande av projektet skulle kunna ske under hösten. Nu hoppas man på någon gång under 2017.
– Vi har tagit beslut om att utreda förutsättningarna och det finns ett budgetbeslut om avsatta medel för projektet under 2017. Vi hoppas att det blir verklighet i år. Anledningen till att det har gått långsammare än vi har önskat är att det är så många inblandade, säger Fred Nilsson.
Utredningen består i att bestämma sig för vilka av kollektivtrafikens delar – stadstrafik, landsbygdstrafik och färdtjänst – som ska ingå i projektet. Nästa fråga är att se över hur det skulle lösas rent ekonomiskt, något som kompliceras av att det är olika huvudmän inblandade. Stadstrafiken finansieras av kommunen, landsbygdstrafiken av landstinget.
Utredning ska också ta ställning till hur statistik ska kunna samlas in, vilket sätter busskortets vara eller icke vara i fokus.
– Om vi ska göra det här projektet vill vi veta om det genererar fler resor och även se hur man reser i länet och vilka som utnyttjar det. Det smidigaste sättet att samla in sådan statistik är via ett busskort. Men då behöver vi utreda om det som finns fungerar eller om det måste tillverkas ett nytt, säger Sara Nylund.