Debatt. .

2017-09-14 07:00
Anton Lifhejlm i Raqqa tillsammans med en militärsjukvårdare inom YPG. Bild: Privat
Anton Lifhejlm i Raqqa tillsammans med en militärsjukvårdare inom YPG.

Visa solidaritet till demokratins och feminismens förkämpar i Syrien

Anton Lifhielm från Sundsvall har arbetat som läkare i nordöstra Syrien och berättar om krigets fasor men också om sina möten med kurder som organiserar en demokratisk och socialistisk revolution.

Jag har varit i nordöstra Syrien i en månad och arbetat som läkare i det som kurderna kallar Rojava, en i praktiken stor autonom region på basis av demokrati, feminism och socialism där det kurdiska partiet PYD och dess väpnade grenar YPG/YPJ styr.

Syrien är som bekant härjat av ett blodigt inbördeskrig, vars grund och utgång jag inte kommer spekulera allt för mycket i. YPG/YPJ har varit anledningen till varför Daesh (ISIS) konstant förlorat mark i norra Syrien. Jag har bott med dessa soldater, och har bland annat arbetat i Raqqa som kallas den sista stora fronten och ”officiellt” är Daesh’s huvudstad.

Resorna, alla fantastiska människor från alla världens hörn, värme, kärlek, skratt, de livshistorier jag fått ta del av, danserna, vyerna kommer jag alltid ta med mig.

Vad jag också kommer ta med mig är skriken, skräcken, blodet, minskador, skottskador, granatskador, trasiga kroppar, döda kroppar, skadade barn, städer i ruiner, krigspsykos och det absolut avskyvärda som krig innebär. Men också det oförklarliga mod och stridsvilja hos de demokratiska och socialistiska soldater jag träffat och bott med. De har fått mig att förstå nödvändigheten att använda dödligt våld mot dessa fascister.

En av anledningarna till att jag åkte ned till Syrien var för att på plats bevittna den revolution i sinnet och praktiken som dagligen förs hos soldaterna från YPG/YPJ. Min resa har fått mig att se en revolution och organisering av kurderna i Syrien på basis av feminism och socialism, där utbildning och demokrati är hörnstenar. Den organiserade demokrativågen är beundransvärd och genuin på ett vis jag inte ens ser i Sverige, där högerextrema strömningar pyr under ytan. YPG/YPJ är helt och hållet övertygande om demokratins oumbärlighet på alla plan, ännu mer än många borgerliga partier i Sverige skulle jag säga.

Kurderna är mycket angelägna att inkludera bland annat araberna som jämlikar, både i nuläget och i det samhälle de vill skapa framöver.

Under min resa har jag sett den kända kopplingen mellan PYD/YPG/YPJ till PKK som jag skulle säga är total. Med detta menar jag att soldaterna i alla städer i Syrien jag varit i skriver PKK över kulhålen på byggnader, Öcalan (PKKs ledargestalt) återfinns i tavlor i varje rum, PKKs böcker återfinns överallt, Öcalans bild finns på var och varannan soldat på pins, soldaterna ropar ut Öcalan (Apo) och alla bekräftar denna bild om samhörighet mellan dessa grupperingar. Det är därtill vanligt med dubbla medlemskap i PKK samt PYD. PKK är klassat av vissa länder i västvärlden som en terroristorganisation och bekämpas hårt av den turkiska staten. Turkiet har till och med sedan en tid tillbaka bombat och dödat kurder i Syrien för att undvika att PYD får för mycket mark och makt där.

PYD/YPG/YPJ är inte (än) terroristklassat och samarbetar starkt med USA i nuläget där de bland annat beväpnar och ger dem stöd – jag har själv sett amerikanska pansarfordon och arbetat bredvid amerikanska militära trauma-kirurger. Vad som är häpnadsväckande är då att USA beväpnar den gruppering av socialister som står i direkt krig mot en av deras NATO-allierade, Turkiet.

Denna hjälp har säkerligen andra skäl än rent humanistiska. Hela kriget i Syrien är präglat av internationella storpolitiska intressen och cynism där ekonomi högst troligen har en påträngande inverkan.

Vad framtiden för Syrien och Rojava kommer bli är svårt att sia om, i värsta fall kommer våldet öka mellan olika parter, efter att Daesh besegrats. Oavsett vilket är en trolig utgång att USA kommer försöka att ta del av de stora oljereserver som finns i Rojava, och Ryssland kommer troligen försöka ta del av den gigantiska gasreserv som finns utanför Syriens/Libanons/Israels kust.

Jag hyser en stor beundran för den organiserade demokratiska och socialistiska revolution som kurderna för i Syrien. Jag vill därtill lägga en uppmaning till att förstå det orimliga med att hålla PKK klassat som terrorister, när inte ens FN gör det. Att sätta de demokratiska kurdernas kamp i likhet med grupperingar såsom Al-Qaida och Daesh är ovärdigt och absurt.

Angående inbördeskriget i Syrien menar jag att det behövs en nyanserad och mångfacetterad bild där ekonomiska intressen från olika länder bör spela en större roll.

Sverige borde, i likhet med Olof Palmes politik, ställa sig på rätt sida av historien, och visa beslutsamhet i internationella åsikter – även om vissa åsikter i nuläget kan tyckas kontroversiella i västvärldens media.

Jag vill därför uppmana Sveriges vänster att öppet visa solidaritet till demokratins, socialismens och feminismens förkämpar i Syrien – för alla människors väl.

 

 

Anton Lifhjelm 
AT-läkare i Sundsvall