Debatt: Vi måste våga göra något åt kvinnlig omskärelse

Kvinnlig omskärelse är omgärdat av mycket myter men också mycket tystnad. Vi vet att det finns flickor som är bosatta i Sverige som är omskurna eller kommer att omskäras och vi måste våga göra något åt det.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I Frankrike har man arbetat framgångsrikt med problematiken genom att undersöka alla flickor inom skolhälsovården. I Östergötlands län har man en genomarbetad strategi för arbetet. Vad kan vi lära oss av det arbete som redan bedrivs? Vilka lagar är tillämpliga här? Vilka erfarenheter behöver vi göra? Hur kan vi skapa kunskapsöverföring?

Under sommaren och början av hösten pågår en förstudie i ämnet där Sundsvalls kommun, landstinget och länsstyrelsen i Västernorrland ingår. Samtliga kommuner i länet har kontaktats och intresset är stort för projektet. Vi är många som kommer i kontakt med dessa flickor och kvinnor. Här ingår till exempel förskole- och skolpersonal, kvinnohälsovård, socialtjänst men också polis och åklagare. 

Vi menar att det är viktigt att ha en sammanhållen bild av problematiken och hur vi arbetar med den. Det måste vara rimligt att förlossningspersonal informerar om öppningsoperationer och återställande kirurgi samtidigt som vi faktiskt också talar om att inte barnen ska utsättas för samma grymheter. 

Förskolepersonal ska veta hur ett omskuret barn ser ut och skolpersonal ska förstå att flickan som springer på toaletten hela tiden och undviker att dricka kanske gör så för att hon är ihopsydd och har svåra problem med att kissa. Ingen som arbetar med frågan ska väja inför den.

Men det är dessutom viktigt att vi har ett perspektiv och en förståelse för frågan som grundar sig i den hederskontext som barnen befinner sig i. Endast om vi förstår orsaken till handlingen kan vi arbeta förebyggande. 

Det som är spännande med det arbete som bedrivs i förstudien är hur vi involverar målgrupperna. Redan i dag arbetar en kvinna med somaliskt ursprung med att informera vid Sundsvalls skolor och förmedla kontakter till bland annat ungdomsmottagningen. Detta arbete kommer förhoppningsvis att kunna permanentas och vi har som målsättning att samtliga samhällskommunikatörer skall vara experter i ämnet.

En återrapportering kommer att ske under hösten där vi kommer att ta nästa steg för ett Västernorrland fritt från kvinnlig könsstympning.