Debatt: Sverige bör verka för en fredlig utveckling i Arktis

Under Jokkmokks marknad i början av februari deltog ett 60-tal speciellt inbjudna i ett säkerhetspolitiskt seminarium. I spetsen stod försvarsminister Peter Hultqvist, ordföranden i försvarsutskottet Allan Widman, vice ordförande i försvarsutskottet Åsa Lindestam, före detta försvarsminister Karin Engström och landshövdingarna i de sex nordligaste länen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I beskrivningen inför mötet  står det bland annat att ” vi noterar även att ett antal länder nu tittar mot det som händer i Arktis och vill gärna se och lära kring förmågan att strida i arktisk miljö.” 

Kvinnor för fred, Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen och Ofog var på plats för att också vi oroar oss över utvecklingen där vi ser stark upprustning riktad emot Ryssland som ständigt utpekas som ”aggressivt” och ensamt ges skulden för ett spänt säkerhetspolitiskt läge. 

Vår inställning är att konflikter ska hanteras enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, vilket innebär att man ska undvika onödiga provokationer och absolut se till att lösa problem gemensamt i diplomati och samtal, vid behov medling av opartiska medlare. Att se, eller åtminstone försöka se, alla parters perspektiv är grunden.

I och med klimatets uppvärmning har Arktis blivit ett intressant område för många länder som vill utöka sina rikedomar. Under Arktis is finns ofantliga mängder av olja och naturgas. När Norra Ishavet blir isfritt kan fartygen passera och resurserna börja utvinnas. Här finns orsaker till det ökade intresset för Arktis. Länder kommer att stå emot länder. Vid oljeborrning hotas den känsliga miljön av utsläpp som kan göra stor skada. 

Vi ser nu den aktuella maktpolitiken med udden riktad emot Ryssland. Man har helt glömt bort vad ”förtroendeskapande åtgärder” betyder. Misstänkliggörande, upprustning och krigsövningar på bägge sidor gäller. Detta är oerhört kostsamt i en tid som kräver en kraftsamling för att lösa andra problem. Det är dessutom farligt att åter gå in i ett nytt kallt krig med stora resurser som satsas på modernisering av kärnvapen.

Sverige var ett av de första länderna som skrev under Svalbardstraktaten år 1920. Flera andra länder, inklusive USA, skrev också under. Avtalet trädde i kraft år 1925. Därefter anslöt sig ett stort antal andra länder, däribland Ryssland. 

Svalbardstraktaten innebär att Svalbard är en demilitariserad zon och inga militära installationer får utplaceras på Svalbard. USA har under de senaste tiotal åren installerat åtta radaranläggningar på Svalbard, vilka kan ladda ner information från satelliter. Här bryter alltså USA mot det avtal som de själva ingått. I dag planeras och utövas krig med hjälp av satelliter och informationer som nedladdas, vilket användes i både Irak- och Libyenkrigen. 

I stället för att inbjuda till samtal om bland annat förmågan att strida i arktisk miljö borde Sverige, som ingått samma avtal, kraftigt protestera mot detta traktatsbrott.

Vi uppmanar den svenska regeringen att tillsammans med oss verka för fred i enlighet med FN-stadgan och kunskaper i konstruktiv konflikthantering. Vi vill inte ha krig med Ryssland och inte med någon annan heller. Vi vill ha fredlig utveckling gemensamt med andra.