Krönika. .

2017-02-19 05:56

Gör som Skalman och byt kanal mitt i matchen

Om det är någon gång den här typen av beteende borde uppmuntras så är det väl ändå nu.

 Vi känner väl alla till mat-och-sov-klockan? Den som Skalman har under sitt skal och alltid verkar ta fram när det passar sig som allra sämst. Typ mitt i ett slagsmål med Stora Stygga Vargen så kan du ge dig på att den där förbannade klockan ringer och Skalman sakligt konstaterar att NU SKA JAG SOVA, lägger sig bakom en sten eller nåt och så finns det inget mer någon kan säga om det.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


I seriernas värld så upplevs dessa kufiska och kubliknande nycker som harmlösa, ja till och med charmiga. Men i den verkliga världen skulle Skalman upplevas som en jävligt irriterande typ.

Att vara en ”Skalman” i verkligheten kan associeras med egenskaper som exempelvis stel, ospontan, oförmögen att kompromissa, låst vid specifika rutiner och beteenden, slav under sina mest basala behov och så vidare.

Ta till exempel den person i en grupp som alltid avbryter ett möte, övning eller liknande för att den prompt behöver göra något så fånigt och onödigt som att typ gå på toa, äta mat eller sova. Vekling! Motarbetare! Förstöra lagandan på det viset!

Eller den där kompisen som har väldigt specifika regler för hur den vill umgås och kan bara ses på vissa tider eller under särskilda omständigheter. Hur VÅGAR du komma här och ha krav på tillvaron? Det betyder att du inte älskar mig! Sämsta vännen någonsin!

Eller, kanske allra värst, mamman som har sina egna hobbies, intressen och umgänge som då ibland kan komma att överskugga sina andra familjemedlemmars aktiviteter eller behov. Som att gå ut en kväll med sina väninnor och säga nej till att skjutsa sin tonåring till en fest … Eller kanske till och med byta kanal till någonting hon själv vill se på TV ... MITT I PAPPAS FOTBOLLSMATCH!  

Ja fy, ni hör ju. Sådär kan en ju inte bete sig.

Sen när blev att sätta gränser, bejaka sina behov, göra sina egna val och att våga stå upp för sig själv och sin personlighet någonting dåligt? Om det är någon gång den här typen av beteende borde uppmuntras så är det väl ändå nu? I denna så kallade egoismens guldålder som det skrivits och talats om så mycket. Men ändå är det inte så.

För parallellt med denna djupt självcentrerade anda, där allt fokus läggs på jaget och vad JAG vill, kosta vad det kosta vill, så råder det samtidigt en lika djup uppoffringsnorm. Där det till exempel inte alltför sällan förväntas att en ska förnedra sig, begå våld på sig själv och utplåna varendaste tillstymmelse till eget tänkande och egen vilja för att bli anställd. Och du kan ju bara GLÖMMA att du skulle kunna sjukskriva dig för nåt så banalt som ”depression” eller ”ångest”.

Att jobba över, jobba utan lön, jobba under orimliga förhållanden, att ställa upp på vad för skit som helst. Allt det där förväntas av dig som arbetstagare och om du har mage att stå upp för dina grundläggande rättigheter eller ställa fullt rimliga krav så kan du se dig om efter en fast tjänst i din egen bakdel.

Det är lätt att tro att ens val bara påverkar en själv och ens situation. Men det gör de inte.

Omedvetet så visar en inte bara att det är okej för folk att behandla en som skit, utan även indirekt att det är lika okej att behandla andra precis lika dåligt. I långa loppet så är det självuppoffrande valet det allra mest egoistiska. För det bidrar till en kultur och en miljö där det är fullt möjligt att utnyttja andra människor och där det anses fult att värna om sig själv och sitt välmående. 

Så om du orkar, pröva nästa gång att begära den där toarasten, använd ”Jag har inte lust just nu” som ursäkt när du inte vill ses och byt kanal precis när Zlatan är på väg att göra mål. Var ego inte bara för din skull, utan för dina medmänniskors också.

Gör som Skalman och lägg dig ner och sov bakom en sten när det passar sig som allra sämst, även om det är mitt i ett slagsmål. För att slåss är inte nåt vidare coolt ändå.