Krönika. Susanne Vinderå.

2017-11-06 23:37

Det är motreaktionerna som ger mig hopp

Vi stackars pälslösa varelser utan vare sig vassa tänder eller klor måste samarbeta finurligt om vi ska överleva.

Jag också. Så klart. Jag tror att #metoo-kampanjen kommer att innebära slutet på något vi tagit så för givet att vi inte erkänt att det funnits. Och att det kommer att öppna för andra förändringar ett friskt samhälle behöver. Ut med den här skiten nu.

En längre tid har jag haft känslan av att världen är galen. Att galningar* har fått mer att säga till om än tidigare och att de låter mer fast de inte är fler kan inte ha gått någon förbi.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Alla människor föds med insikten att om det ska bli bra måste vi göra det tillsammans. Vi stackars pälslösa varelser utan vare sig vassa tänder eller klor måste samarbeta finurligt om vi ska överleva. Tillsammans har vi byggt samhällen som fungerar hyggligt bra, vi förökar oss som vi ska och allt färre svälter ihjäl. I vissa byar fungerar det sämre än i andra, kanske för att det där ”tillsammans” försvann någonstans på vägen. Eller har de kanske ett annat ”tillsammans”: om flera tycker att det är en fiffig idé att bli så rika att de inte vet hur mycket de äger, så är det kanske en innovativ tanke att befästa systemet som tillåter det, även om det sker på andras bekostnad.  Tillsammans blir VI starkare och då får NI klara er bäst ni vill, liksom.

De flesta är säkert överens om att vi behöver dela på de resurser vår jord ger oss. Och att om vi slösar på gåvorna tar de slut och räcker inte åt alla. En tysk studie berättar att antalet insekter minskat med två tredjedelar på 25 år. Studien är unik för att de mätt och vägt insekter under en längre tid. Mätningarna är gjorda i ett naturområde och svenska insektexperter uttalar sig och tror att det ser likadant ut här i Sverige.

Att det ser ut så på hela jordklotet.

Det syns på bilrutorna och att antalet myggbett den förra sommaren var färre än tidigare somrar. Säger de på radion. Och på TV gör svensk bondekooperation reklam för ett vete de odlar på 20 000 hektar stora arealer för att vi ska få bröd till frukosten.

Galet.

Att monokulturer slår ut insekter är ingen nyhet direkt, ändå är en stor odlingsareal ett säljargument som vi ska tycka är bra. Hela det ekologiska systemet är beroende av flygande insekter och moder Natur skiter högaktningsfullt i om dina aktier går bra eller dåligt. Skiter det sig med naturen så skiter det sig för dig oavsett vilket politiskt parti du väljer att ge din röst eller hur du lever ditt liv. Faller en faller alla.

Det finns en liten klick som arbetar hårt för att bevara sexism, rasism, miljöförstörelse och som gormar: ”Vart är det här landet på väg, vakna!” och kallar dem som öser båten och ror för elakheter, bildar grupper på sociala medier där de uttrycker stöd till förövare och andra gormare. Men de är bara en liten, högljudd fis i rymden. Det är motreaktionerna som ger mig hopp. De som spärrar vägen för vansinnet och de som säger ”STOPP!”  Världen är inte galen. Galenskapen är bara en fis i rymden mot allt skönt, klokt och mänskligt som sker.

*Galningar = de som gormar, är otrevliga och hoppar i ekan när vi andra insett att det är dags att sitta ner i båten, börja ro och ösa vatten. Kan vara presidenter och folkvalda politiker men också basuner bakom dataskärmar eller på gator.

Susanne Vinderå
Susanne Vinderå 

Affärsrådgivare och verksamhets­ledare på Coompanion Västernorrland. Hon jobbar med lokal och regional utveckling genom de möjligheter kooperativt företagande ger.