Inrikes.

2017-03-03 06:35
Synnöve Sui Törnqvist trivs på sin nya arbetsplats och som fast anställd. Bild: Oscar Eriksson
Synnöve Sui Törnqvist trivs på sin nya arbetsplats och som fast anställd.

Synnöve går mot strömmen

Synnöve Sui Törnqvist jobbade tidigare som stafettsjuksköterska men valde för en tid sedan att ta ett fast jobb på lungavdelningen på Sundsvalls sjukhus.

"Jag hittade en avdelning som jag trivs på och fick upp min grundlön på en nivå som jag är nöjd med."

Synnöve har jobbat inom vården i många år och som sjuksköterska sedan 2005.

När hon hade jobbat inom landstinget ett antal år ville hon prova på att jobba som stafettsjuksköterska, och sade upp sig. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Jag var nyfiken. Många pratade så gott om det och så var det ju en betydligt bättre lön.

Första jobbet blev i Dorotea, cirka 25 mil från familjen i Sundsvall.

– Det innebar att jag bodde där och åkte hem någon enstaka helg. Det var kul att prova på men lite för långt i längden.

Efter det ville hon komma närmare Sundsvall och fick ett vikariat som stafett på ortopeden i Hudiksvall.

Men arbetsbelastningen var väldigt hög och att ständigt jobba med nya arbetskamrater tog mycket energi. Efter tre månader hade hon fått nog.

– Det var superstressigt och jag kände att jag skulle bli sjuk om jag fortsatte, säger hon.

Oviss framtid

Sedan hamnade hon, fortfarande som inhyrd, på avdelning 23, lungavdelningen, på Sundsvalls sjukhus.

– Jag kände direkt att jag trivdes. Det var en ny avdelning som är lagom stor och med bra jobbarkompisar, säger hon.

Som stafettanställd var framtiden oviss och hon hade inte lust att byta ännu en gång, kanske till en avdelning där hon inte skulle trivas. När hon blev erbjuden ett fast jobb tackade hon ja.

Som mest tjänade hon 48 000 som stafettsjuksköterska. Men även om den höga lönen var lockande fanns det annat på minussidan.

Att ständigt lära sig nya avdelningar, patienter och rutiner var påfrestande.

– När det blir mycket stafettpersonal som kanske inte har koll på rutinerna så blir det en stor osäkerhet för hela avdelningen, och på sikt för patienterna, säger Synnöve.

– Hon är en duktig sjuksköterska och fungerade bra på avdelningen så vi kämpade för att få ha henne kvar, säger arbetskamraten och sjuksköterskan Jessica Vestlund.

Gehör för bättre lön

Tack vare stödet i arbetsgruppen lyckades Synnöve få gehör för en högre grundlön.

– Jag är nöjd. Även om lönen är lägre än den jag hade som stafettsjuksköterska så är den bra för att vara landstingsanställd.

Att få tid för patienterna och att de överordnade bryr sig är en viktig trivselfaktor för Synnöve.

– För ett tag sedan märkte vi att det blev så stressigt att personalen började må dåligt. Då pratade vi med vår chef som lyssnade och såg till att vi fick mer bemanning, säger hon.

Som stafett kunde hon visserligen bestämma själv när hon skulle jobba och vara ledig men fördelarna som fast anställd väger tyngre. 

Hon får jobba på hemmaplan och har tryggheten i betald semester och pensionsavsättningar.

– I dag har jag kul på jobbet och jag känner absolut att jag gjorde rätt val.